Ja men om det är första gången det kommer en orosanmälan till socialtjänsten och det inte är något allvarligt som “anmälaren” påstår så kommer socialtjänsten troligen inte omhänderta barnen. När man läser socialtjänstens utredningar så har de barn som omhändertas ofta ingått i familjer som haft en hel del kontakt med socialtjänsten.
Det viktigt att hålla sig mycket lugn i kontakterna med socialtjänsten och vi rekommenderar föräldrar att kontakta oss så fort som möjligt så att vi tillsammans kan lägga upp en plan och se till att situationen inte förvärras.
Om dina barn omhändertas så är chansen mycket liten att få till en ändring i domstol. Socialnämnderna och domstolarna “godkänner” nästan alltid det som socialtjänsten önskar göra.
Reglerna
Den som är under 18 år ska beredas vård om någon av de situationer som anges i 2 § eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den unge med samtycket av den eller dem som har vårdnaden om honom eller henne och, när den unge fyller 15 år, av honom eller henne själv. Därvid ska vad som är bäst för den unge vara avgörande (1 § LVU).
Vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Rätten får förordna att beslut som rätten meddelat ska gälla omedelbart (40 § tredje stycket LVU).
Under uttrycket “brister i omsorgen” faller olika situationer bl.a. den då föräldrarna inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling. Även fall av psykisk och känslomässig försummelse faller under uttrycket “brister i omsorgen”. Med detta avses fall där barnets känslomässiga eller psykiska behov allvarligt eftersätts, vilket i sin tur kan bero på missbruk eller psykisk störning hos någon av föräldrarna. Det kan också vara fråga om
djupgående konflikter mellan föräldrarna, där barnet får sitta emellan på ett sådant sätt att dess hälsa eller utveckling riskerar att skadas. Det bör understrykas att problem hos föräldrarna i sig inte ska föranleda ett omhändertagande för samhällsvård. Det väsentliga är de följder som dessa problem för med sig för barnet (prop. 1989/90:28 s. 65 och 108).
I lagmotiven uttalas i fråga om rekvisitet ”påtaglig risk för skada” bl.a. följande. För ett ingripande med stöd av lagen måste krävas att det inte är fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för barnet utan om en klar och konkret risk för skada på barnets hälsa eller utveckling. Det får inte vara fråga om något subjektivt antagande om att barnet löper risk att skadas. Det måste alltså finnas konkreta omständigheter som talar för att risk för skada föreligger.
I uttrycket “påtaglig risk för skada” ligger att det inte kan vara fråga om någon ringa risk för skada (prop. 1989/90:28 s. 62 f och 107 f).