Hur ska den gemensamma egendomen fördelas, finns det enskild egendom, hur beräknas skatten och har jag rätt och råd att bo kvar i bostaden? Detta är frågor som ofta kommer upp när man separerar. En viktig fråga är naturligtivs vem som ska ha vad. Vanligen skriver parterna ett bodelningsavtal där egendomen delas upp. Ibland går det inte och då kan man be tingsrätten utse en bodelningsförrättare som delar upp egendomen genom ett beslut. Om man inte nöjd med detta så kan man vända sig till tingsrätten.
Hur resonerar tingsrätterna?
Bodelning vid äktenskapsskillnad (skilsmässa)
När ett äktenskap upplöses ska makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningen ska som huvudregel göras med utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag då talan om äktenskapsskillnad väcktes (brytdagen).
Ifall makarna är ense om egendoms- och ägarförhållanden saknas i allmänhet anledning för bodelningsförrättaren att bedöma förhållandena på annat sätt än makarna själva har gjort.
För det fallet att makarna är oense gäller, såsom i allmänhet beträffande dispositiva tvistemål, att den part som påstår att den andra har en tillgång ska styrka detta. Om bevisproblem uppkommer bör en allmän sannolikhetsavvägning göras av samtliga omständigheter som redovisas av parterna. Beviskravet bör dock skärpas i vissa fall när make till sin egen fördel och den andres nackdel åberopar viss transaktion, se Örjan Teleman, Bodelning, 2022, uppl. 7, s. 318 och 319.
Vad ska sambos dela på?
En bodelning för sambor innebär att parternas ägodelar delas upp. För sambor är det endast samboegendom som delas lika i en bodelning, vilket är bostad och inventarier som köpts för gemensam användning.
En bodelning behöver inte ske när sambor separerar, men ifall en av parterna begär bodelning måste det ske.
Vem räknas som sambo?
Av 1 § första stycket i sambolagen framgår att det med sambo avses två personer som
stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
Av förarbetena till lagen framgår att det är de faktiska förhållandena som avgör om ett samboförhållande uppkommer eller inte och att det ligger i sakens natur att samboförhållande uppstår gradvis samt ser olika ut i olika fall. Den första förutsättningen för att parter ska anses som sambos ska därför vara att de stadigvarande bor tillsammans.
Sammanboendet måste därför har en viss varaktighet eller åtminstone vara tänkt att ha det. Som riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader. Kortare tider än sex månader har dock i praxis bedömts inte utgöra hinder för att parterna ska betraktas ha bott stadigvarande tillsammans i sambolagens mening (se prop. 2002/2003:80 s. 43 och RH 2005:34).
Sambos kan “jämka” en bodelning
En domstol kan ta hänsyn till om parterna har haft en kort samlevnad och “jämka” bodelningen så att den ena parten får mindre än vad hen annars skulle haft rätt till.
Argument för jämkning kan för tidigare sambos vara samboförhållandets längd och sambornas ekonomiska förhållanden, är oskäligt att den parten får egendom i den omfattning som följer av 12–14 §§ sambolagen (Göran Lind, Sambolagen m.m. En kommentar, 2 uppl, s. 144 ff.)