Om socialtjänsten (socialnämnden) har omhändertagit ditt barn med stöd av lagen (LVU) så är det viktigt att du kontaktar oss så fort som möjligt. Att “få tillbaka” ett barn som är omhändertaget är nästan alltid svårt och det blir ofta mycket svårare om man själv mår dåligt och kontaktar socialtjänsten ofta.
Det händer sällan att socialtjänsten (socialnämnden) eller domstolar ändrar ett beslut där de har omhändertagit ett barn. Om de gör det så måste man ofta först visa att det har skett en förändring. Om det som socialtjänsten påstår är felaktigt så måste man fundera noga över hur man kommunicerar med dem och med domstolarna. Domstolarna “litar” väldigt mycket på socialtjänsten så den som säger att “socialtjänsten ljuger om allt” har ofta ingen chans att få ett beslut ändrat.
När det har gått en tid så kan man begära att socialtjänsten gör en hemtagningsutredning som ska leda fram till ett beslut om barnet får komma hem eller inte.
I dessa situationer som nämns ovan så kan man begära att få ett gratis juridiskt ombud som kallas offentligt biträde. Om man har fått ett offentligt biträde så är det staten som står för kostnaderna.
Hur resonerar Förvaltningsrätterna om “problem” påstås finnas hos föräldrarna?
Förvaltningsrätten tar ställning till om vård ska beslutas på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet som medför en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas (2 § LVU).
Om så bedöms vara fallet har rätten att pröva om hennes vårdbehov kan tillgodoses på frivillig väg eller om vården måste ges med stöd av LVU. Vid beslut enligt denna lag ska vad som är bäst för den unge vara avgörande (1 § andra och femte stycket LVU).
Ofta saknas i mål enligt LVU annan utredning till stöd för ett barns uppgifter om missförhållanden samtidigt som uppgifterna förnekas av föräldrarna. Vid den bedömning av uppgifternas tillförlitlighet som då måste göras, ska barnets berättelse väga tungt. Vid värderingen av barns uppgifter bör bl.a. beaktas i vilket eller vilka sammanhang samt på vilket sätt uppgifter har lämnats, om berättelsen är sammanhängande och konsekvent, om berättelsen är tydlig och detaljrik, om uppgifterna vidhållits samt barnets ålder och mognad och dess förståelse för innebörden och konsekvenserna av att uppgifterna lämnas (HFD 2014 ref. 44, HFD 2017 ref. 42 och HFD 2023 ref. 33).
Vad menar de med “brister i omsorgen”?
Med uttrycket “brister i omsorgen” avses bl.a. att barnets hälsa äventyras eller att tillsynen eftersätts så att barnet inte får det skydd som är nödvändigt med hänsyn till hans eller hennes ålder. Hit hör också fall då föräldrarna inte medverkar till att barnet får nödvändig medicinsk behandling. Även fall där barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersätts faller in under begreppet (prop. 1989/90:28 s. 107–108.).
Umgängesbegränsning?
Socialnämnden har i enlighet med 14 § första stycket LVU ett ansvar för att den unges behov av umgänge med föräldrar och vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses.
Men om det är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med vård enligt LVU får socialnämnden emellertid besluta hur den unges umgänge med vårdnadshavare och med förälder som har umgängesrätt reglerad genom dom eller beslut av domstol eller genom avtal ska utövas. Detta framgår av 14 § andra stycket 1 LVU. Om socialnämnden har fattat ett sådant beslut ska nämnden, i enlighet med lagrummets tredje stycke, minst en gång var tredje månad överväga om beslutet fortfarande behövs.
Bestämmelserna om umgängesbegränsning ska tillämpas restriktivt (prop. 1989/90:28 s. 74). Det är vidare av vikt att ett beslut om umgängesbegränsning utformas på ett sådant sätt att den faktiska begränsningen tydligt framgår, exempelvis att en vårdnadshavare under en period endast får träffa den unge vid vissa angivna tillfällen (jfr bl.a. Kammarrätten i Jönköpings beslut den
12 juli 2023 i mål nr 2334-23 och däri angivna referenser).
Utreseförbud enligt 31 a § LVU
Om det finns en påtaglig risk att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse, eller könsstympas, ska han eller hon enligt 31 a § LVU förbjudas att lämna Sverige (utreseförbud).
I uttrycket påtaglig risk för att föras utomlands eller lämna Sverige i de syften som anges i bestämmelsen ligger att det inte kan vara fråga om någon ringa risk. Det måste finnas konkreta omständigheter som talar för en sådan risk. Subjektiva antaganden eller ovidkommande omständigheter, t.ex. samhällsvärderingar eller inställning i trosfrågor, får inte läggas till grund för utreseförbud.
Det får inte heller vara fråga om en obetydlig, oklar eller avlägsen risk. Utreseförbud kan meddelas oberoende av samtycke från den eller dem som har vårdnaden om den unge eller, när den unge har fyllt 15 år, från honom eller henne själv. Lagens allmänna bestämmelser om att den unges inställning så långt som möjligt ska tillmätas betydelse i förhållande till hennes ålder och mognad gäller dock även i ärenden om utreseförbud (prop. 2019/20:131 s. 110 f).