Om en förälder har åkt iväg och gömmer barnet utomlands så kan man sätta igång en process för att barnet ska återföras.
I 1980 års Haagkonvention finns regler om den process som du som förälder kan inleda för att begära återförande av ett barn som olovligen har bortförts eller hålls kvar i ett annat land. Konventionen har tillträtts av drygt 100 länder, däribland Sverige.
Om ett barn har förts bort till något av de länder som antagit konventionen finns generellt sett relativt goda förutsättningar att återföra barnet.
För att 1980 års Haagkonvention ska kunna användas behöver också följande kriterier vara uppfyllda:
-Barnet hade sin hemvist i Sverige omedelbart före bortförandet eller kvarhållandet.
-Den förälder som ansöker om återförande av barnet har del i vårdnaden eller ensam vårdnad om barnet enligt svensk rätt. Föräldern ska också ha utövat denna vårdnadsrätt i praktiken vid tidpunkten då barnet fördes bort eller skulle ha gjort det om det varit möjligt.
-Barnet har inte fyllt 16 år.
Ansökan om att barnet ska föras tillbaka görs hos UD
Enligt konventionen ska varje anslutet land utse en centralmyndighet som hjälper till i ärendet och som fungerar som en länk mellan aktörerna i sitt eget land (till exempel den ena föräldern, dennes advokat och domstol) och centralmyndigheten i det andra landet.
För Sveriges del är UD centralmyndighet. Det innebär att UD hjälper föräldern i Sverige med information om ärendet och handläggningen och samarbetar med centralmyndigheten i det andra landet. Den centralmyndigheten har i sin tur kontakt med den bortförande föräldern och dennes eventuella ombud, samt domstol i landet.
För att få igång processen så lämnar man in en ansökan och då sätter Utrikesdepartementet igång en process som kan leda till att en domstol i det landet där barnet finns prövar frågan om de accepterar att barnet förs tillbaka till Sverige.
Kan svensk domstol ta upp frågan vårdnaden?
Frågan om svensk domstols behörighet i mål om föräldraansvar regleras dels i Bryssel II- förordningen, dels i 1996 års Haagkonvention. För att veta vilka regler som gäller så måste man ta reda om landet där barnet bor eller vistas är bunden av Bryssel II eller 1996 års Haagkonvention.
Båda dokumenten innehåller bestämmelser om vilket lands myndigheter som är behöriga att vidta åtgärder och vilket lands lag som ska tillämpas. Dessutom regleras frågan om erkännande av beslut som meddelats i ett annat land liksom förutsättningarna för att kunna verkställa ett utländskt beslut. Både konventionen och förordningen anger under vilka förutsättningar ett barn kan placeras i ett annat land.
Enligt artikel 5.1 i 1996 års Haagkonvention ska de rättsliga eller administrativa myndigheterna i den fördragsslutande stat där barnet har hemvist vara behöriga att vidta åtgärder som syftar till skydd för barnets person eller egendom.
Begreppet innefattar bland annat avgöranden av vårdnads- eller umgängestvister. Av artikel 5.2
följer, såvitt här är aktuellt, att när barnet får ett nytt hemvist i en annan stat ska myndigheterna i den nya hemviststaten vara behöriga.
Hemvistbegreppet definieras inte i 1996 års Haagkonvention. I förarbetena till det svenska tillträdet till 1996 års Haagkonvention, SOU 2005:11, anges emellertid att det saknas anledning att anta att hemvistbegreppet är annorlunda än det som finns i 1980 års Haagkonvention. Detta har i doktrin och praxis (bl.a. NJA 2019 s 704) ansetts ta sikte på rent faktiska förhållanden. Saken har uttryckts så att det ska fastställas var barnets effektiva levnadscentrum är beläget samt var barnet har sin hemmiljö eller invanda miljö där det får sin omvårdnad och har sin sociala och känslomässiga förankring.
Det finns inte någon tidsgräns för hur länge ett barn ska ha vistats i en medlemsstat för att det ska anses ha fått hemvist där. EU-domstolen har förklarat att längden på vistelsen endast utgör en indikation vid bedömningen av om det är fråga om ett stabilt hemvist. Förutom barnets fysiska närvaro i en medlemsstat ska därför hänsyn tas till andra omständigheter som kan visa att närvaron inte är tillfällig eller sporadisk.