Vilken form av överklagande som gäller för ett visst kommunalt beslut bestäms genom den på området aktuella specialregleringen. Om det i lag eller annan författning finns särskilda föreskrifter om överklagande av en viss typ av beslut ska ett överklagande hanteras som ett förvaltningsrättsligt överklagande, som innebär en mer heltäckande överprövning. Saknas sådana föreskrifter får det kommunala beslutet överklagas med tillämpning av bestämmelserna om laglighetsprövning i kommunallagen.
I skollagen föreskrivs att en kommuns beslut om bidrag till enskilda huvudmän får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den huvudsakliga frågan i målet var om denna överklaganderegel var tillämplig avseende ett beslut om nivåerna på grundbelopp.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att grundbeloppen som utgångspunkt ska vara samma för olika enskilda huvudmän och motsvara de resurser som tillförs kommunens motsvarande verksamheter. För att kunna uppfylla detta måste kommunerna göra generella ställningstaganden avseende nivån på grundbeloppen. Sådana beslut riktar sig inte till någon viss enskild huvudman utan utgör ett generellt beslut om vilken bidragsnivå som kommunen avser att tillämpa kommande kalenderår. En enskild huvudmans rätt till grundbelopp följer då inte av ett sådant beslut utan av skollagens bestämmelser. Mot denna bakgrund fann Högsta förvaltningsdomstolen att generella beslut om nivån på olika bidrag inte omfattas av överklagandebestämmelsen i skollagen. Sådana beslut kan i stället bli föremål för en laglighetsprövning enligt reglerna i kommunallagen.
I målet prövades också i vilken utsträckning en kammarrätt kan meddela ett partiellt prövningstillstånd.
Skrivet av: Högsta förvaltningsdomstolen
