Sveriges tidigare ambassadör i Kina deltog den 24 och 25 januari 2019 i ett antal möten som ägde rum på hotell Sheraton i Stockholm. Enligt åklagaren gjorde hon sig då skyldig till brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt.
Brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt regleras i 19 kap. 4 § brottsbalken. För att döma någon för detta krävs att
- a) någon i föregiven egenskap av behörigt ombud
- b) inlåter sig i underhandling i en diplomatisk angelägenhet
- c) med någon som företräder främmande makts intresse.
Denna paragraf har sina rötter långt tillbaka i tiden. Den har såvitt känt inte tillämpats i modern tid. Det finns ingen vägledande praxis och det finns inte mycket skrivet om bestämmelsen i den juridiska litteraturen. Förarbetena till lagen är mycket knapphändiga.
Rättens ordförande, rådmannen Anna Flodin, säger i en kommentar:
– Parterna har haft olika uppfattningar om hur paragrafen ska tolkas. Ordalydelsen är det viktigaste underlaget för tolkningen. Det är också viktigt att ta reda på vad lagstiftaren vill ska vara straffbart. En straffbestämmelse får inte tolkas extensivt. Det skulle stå i strid med legalitetsprincipen.
Att någon agerar i föregiven egenskap av behörigt ombud innebär att någon ger sken av att vara behörig att företräda Sverige men inte är det. En ambassadör har ett vitt uppdrag att företräda sitt land i det land som hen är ambassadör i. Hen är bland annat behörig att förhandla med landet. Den åtalade ambassadören hade alltså en verklig behörighet att företräda Sverige gentemot Kina.
Rådmannen Anna Flodin förklarar detta:
– Brottet egenmäktighet vid förhandling med främmande makt tar enligt tingsrätten inte sikte på ambassadörer som företräder sitt land gentemot det land som ambassadören är ambassadör i. Redan av detta skäl ska den åtalade ambassadören frikännas. Tingsrätten har dock även prövat de andra kraven enligt paragrafen.
Att inlåta sig i underhandling betyder samma sak som att förhandla, nämligen att ha diskussioner med en motpart som syftar till att en överenskommelse ska träffas.
Tingsrätten anser inte att åklagaren har bevisat att ambassadören har förhandlat med någon om en diplomatisk angelägenhet. Den bevisning som har presenterats för tingsrätten är inte tillräckligt robust.
Att någon företräder främmande makts intresse förutsätter att det finns ett uttryckligt uppdrag från den främmande makten eller att det kan visas att agerandet har varit sanktionerat av den främmande makten. Även i denna del föreligger det brister i utredningens robusthet.
Det är därför inte bevisat att de två personer som åklagaren menar företrädde kinesiska statens intressen verkligen gjorde det.
Rådmannen Anna Flodin utvecklar detta:
– Tingsrätten får endast ta hänsyn till den bevisning som åklagaren presenterar för domstolen. I detta fall är inte den tillräckligt robust. Det kan finnas bevisning som inte har presenterats för domstolen. Den bevisning som har åberopats når dock inte upp till det höga beviskrav som gäller i brottmål. Det får inte finnas något rimligt tvivel om att det har gått till på det sätt som åklagaren har påstått.
Tingsrätten har alltså kommit fram till att ambassadören ska frikännas eftersom inget av de krav som ställs för ansvar enligt bestämmelsen är uppfyllt. Tingsrätten är enig om detta.
Stockholms tingsrätt, avdelning 4, mål B 3911-19.
Rättens ordförande rådmannen Anna Flodin är tillgänglig på telefon 08 – 561 653 73 från kl. 12.30 till kl. 16.30
Skrivet av: Stockholms tingsrätt
