Det centrala för bedömningen av om ett vapenbrott är grovt är gärningens farlighet. I lagtexten finns kvalifikationsgrunder med omständigheter som särskilt ska beaktas, varav en är att gärningen har varit av särskilt farlig art. Ett vapenbrott ska bl.a. bedömas som grovt om vapnet påträffas under sådana omständigheter att det har förelegat uppenbar fara för att människor skulle kunna komma till skada.
I vissa situationer är risken för att ett vapen ska användas vid brott typiskt sett större. Högsta domstolen uttalar i avgörandet att när ett vapen innehas i ett sammanhang där det förekommer narkotikahandel, eller till sådan handel kopplad hantering av narkotika, blir risken större för att vapnet ska användas vid brott och för att människor kan komma att skadas. Att inneha ett vapen under sådana omständigheter ökar därför gärningens farlighet i sådan grad att det starkt talar för att vapenbrottet ska bedömas som grovt.
I tingsrätten och hovrätten dömdes mannen för att ha innehaft narkotikan i bostaden i överlåtelsesyfte och för grovt vapenbrott. Det ansågs bevisat att han under en längre tid hade överlåtit narkotika i relativt stor omfattning.
Framför allt med hänsyn till att vapnet hade innehafts i samband med den aktuella narkotikahanteringen ansåg även Högsta domstolen att gärningen varit av särskilt farlig art och bedömde vapenbrottet som grovt. Påföljden blev fängelse i två år och tre månader.
Skrivet av: Högsta domstolen
